Ford S-Max problem du bör känna till innan du köper

Ford S-Max är en av de där bilarna som kan kännas ovanligt rätt i vardagen: rymlig, körsäker och fortfarande ganska engagerande bakom ratten. Samtidigt finns det några återkommande svaga punkter som är värda att känna till, särskilt om du tittar på ett begagnat exemplar eller försöker förstå var ett fel kommer ifrån. Här går jag igenom de vanligaste problemen, hur de märks i praktiken och vad jag själv skulle kontrollera innan jag bestämmer mig för reparation eller köp.

Så ser den typiska svagheten i S-Max ut

När jag ser på S-Max som begagnatbil är min första slutsats enkel: den är ofta stark mekaniskt, men mer känslig för elrelaterade småfel än många ägare förväntar sig. Det är också bilden som återkommer i ägarrapporter, där elektronik, batteri och diverse komfortfunktioner sticker ut mer än rena motorhaverier.

Det betyder inte att bilen är opålitlig i grunden. Det betyder snarare att en S-Max kan vara utmärkt när den är rätt skött, men dyr i onödan om man ignorerar symtom som kommer och går. Just därför börjar jag alltid med att skilja på kosmetiska irritationsmoment och fel som faktiskt pekar på något större. Den uppdelningen leder direkt in i det område där bilen oftast visar sina första tecken på trötthet, nämligen elsystemet.

Elektroniken är ofta den första felkällan

Enligt What Car? hör elektriska klagomål till de vanligaste problemen på äldre S-Max. Det handlar inte bara om enstaka varningslampor, utan också om sådant som torkare, motorstyrning, parkeringssensorer, klimatfunktioner och i vissa fall batteriet som töms när bilen står några dagar.

Det här är den typ av fel jag inte brukar ignorera. Om ett billigt exemplar redan visar svag batterihälsa eller slumpmässiga elfel, brukar det ofta bli mer än ett enstaka problem. En ny batteriladdning kan hjälpa, men det löser inte ett dolt läckage. När elsystemet verkar osäkert går jag därför vidare till dieselmotorerna, eftersom de ofta avslöjar hur bilen faktiskt har använts.

Dieselversionerna kräver rätt körmönster

Diesel-S-Max passar bäst för längre körningar. Om bilen huvudsakligen har gått i stadstrafik och bara gjort korta resor blir DPF, EGR och ibland insprutning betydligt mer utsatta. RAC beskriver att en pågående DPF-regenerering brukar märkas genom förändrat motorljud, högre tomgång, fläktar som går och en liten ökning i förbrukningen, och att processen ofta behöver omkring 10 minuter i jämn fart över ungefär 65 km/h för att bli färdig.

Det är just därför kortkörning är ett sådant problem. Partikelfiltret hinner helt enkelt inte bränna bort sotet ordentligt, och då börjar varningslampor, effektbortfall och ryckig gång dyka upp. EGR-ventilen kan också sota igen, vilket ger ojämn tomgång, sämre respons och ibland motorlampa.

• Ryckig tomgång pekar ofta mot EGR eller luft-/bränsleproblem.
• Förlorad kraft kan betyda igensatt DPF, fel på turbo eller ett sensorfel.
• Svår start i kyla kan vara glödstift, batteri eller bränslesystem.
• Ökad förbrukning dyker ofta upp innan större dieselproblem blivit tydliga.

Som grov riktlinje hamnar en DPF-rengöring ofta runt 2 500 till 6 000 kr, medan EGR-åtgärder kan ligga runt 4 000 till 9 000 kr. Större problem med insprutning eller turbo blir snabbt dyrare än så. När jag ser de tecknen går jag därför hellre på diagnos direkt än att hoppas att bilen ska ”köra bort” felet av sig själv. Nästa punkt är nästan lika viktig, eftersom växellådan och kopplingen kan avgöra om bilen blir ett fynd eller en kostnadsfälla.

Växellåda och koppling tål inte slarv

På S-Max är det lätt att fastna i motorvalet, men jag lägger minst lika mycket vikt vid drivlinan. Manuell låda är ofta det billigare och enklare alternativet, men koppling och dubbelmassesvänghjul kan bli dyra om bilen har körts tungt i stadstrafik eller med mycket last. Powershift-automaten är bekväm, men den vill ha rätt service och tydliga provkörningssignaler för att jag ska känna mig trygg.

På vissa bensinversioner med manuell låda har det dessutom funnits återkallelser kopplade till kopplingsplattan, så jag nöjer mig aldrig med att bilen ”känns bra” i några minuter. Jag vill se papper, service och ett beteende som håller även vid långsam körning och backning. När drivlinan känns rätt går jag vidare till chassi och styrning, eftersom det ofta är där familjebilen avslöjar hur hårt den faktiskt har arbetats.

Chassi, styrning och bromsar som ger små men irriterande fel

S-Max ska kännas stadig, inte glappa. Ett lågfarts-klonk i styrningen, särskilt när man parkerar eller svänger långsamt, är något jag tar på allvar eftersom flera ägare har beskrivit återkommande ljud som kommer tillbaka även efter åtgärd. Jag lyssnar också efter missljud från bakvagnen och känner efter om bilen drar snett eller blir nervös över ojämnheter.

På äldre bilar har det också förekommit problem med bromspedalkänsla i kyla, vilket gör att jag alltid vill provköra bilen kall, inte bara när den är genomvarm efter en kort runda. Det är en enkel kontroll som ofta säger mer än en snabb titt under huven. Och just återkallelserna gör att jag aldrig går på årsmodell eller pris ensam, utan alltid dubbelkollar historiken innan jag går vidare.

Årsmodeller och återkallelser jag skulle kontrollera

Här är det viktigt att skilja mellan olika generationer och produktionsperioder. Äldre bilar från de första åren hade bland annat frågor kring uppvärmd vindruta, bromspedal i kyla och panoramatak. På senare bilar har återkallelser bland annat rört adaptiva LED-strålkastare, A/C-kompressorns remskiva, airbag, batterisensorsladdning och bakvagnens toe link. Det betyder inte att varje bil är drabbad, men det betyder att jag vill se att åtgärderna verkligen är utförda.

Om jag skulle sammanfatta det här i ett enda råd, så är det att chassinummer och verkstadshistorik är lika viktiga som själva bilens skick. Det leder naturligt till nästa steg, där jag går igenom hur jag själv skulle kontrollera en bil på plats innan jag ens börjar prata pris.

Så gör jag en snabb kontroll av en begagnad S-Max

För mig avgörs mycket redan under de första tio minuterna. Jag vill ha en kallstart, en instrumentpanel som tänder och släcker sig normalt och en tomgång som är stabil direkt. Därefter testar jag så mycket el som möjligt: vindrutetorkare, parkeringssensorer, klimat, bakrutavärmare, sätesvärme och infotainment.

1. Starta bilen kall och lyssna efter ojämn gång, metalliska ljud eller tveksamt startförlopp.
2. Testa alla elektriska funktioner innan du kör iväg, eftersom många fel visar sig först då.
3. Kör både långsamt och snabbt för att känna efter klonk, ryck och växlingsproblem.
4. Prova backning och krypkörning, särskilt om bilen har automat eller Powershift.
5. Be om servicehistorik och kontrollera att återkallelser är åtgärdade.
6. Läs felkoder om något känns osäkert, även om ingen lampa lyser just då.

Jag brukar också fråga hur bilen har använts. En diesel som rullat långpendling i flera år är ofta en annan sak än en diesel som mest sett skolskjuts, mataffär och korta vinterresor. Den informationen väger tungt, eftersom den förklarar mycket av det som annars ser ut som ”mystiska” problem. Det här är också skälet till att jag hellre väljer en lite dyrare bil med tydlig historik än ett billigare exemplar med svävande svar.

Den köpregel jag själv skulle följa

Min tumregel är enkel: köp inte en S-Max för att den är billig, köp den för att den är dokumenterad. En frisk bil med bra servicehistorik, fungerande el och rätt körprofil är ofta ett betydligt bättre köp än ett snyggt exemplar där batteri, växellåda eller återkallelser är oklara.

• Välj helst en diesel som har gått regelbundet på längre sträckor.
• Undvik automat om du inte får tydliga bevis på service och mjuk körning.
• Acceptera inte batterifel som ”sådant som brukar vara normalt”.
• Kontrollera återkallelser innan du förhandlar pris.

Gör du de kontrollerna finns det fortfarande mycket att tycka om med S-Max. Det är en familjebil som kan leverera både plats och körkänsla, men den belönar den som tittar noggrant på detaljerna från början.