Saab 99 EMS är den version som gjorde 99:an tydligt mer spännande utan att tappa den vardagskänsla som gjorde modellen så viktig för Saab. Här går jag igenom vad bokstäverna står för, hur tekniken skiljer sig från andra 99:or, vilka körkänslor bilen bjuder på och vad du bör kontrollera om du tittar på ett exemplar i dag.
Det här behöver du veta om 99 EMS direkt
- Modellen lanserades som en sportigare Saab 99 med bränsleinsprutning och manuell växellåda.
- Den tidiga bilen hade en 2,0-litersfyra på omkring 110 hk och runt 170 km/h i toppfart.
- Det som märks mest bakom ratten är mer respons, bättre mellanregister och ett fastare chassi.
- Originalitet och rost är två av de viktigaste sakerna att kontrollera på dagens bilar.
- Rätt exemplar är mer förare än prydnadsobjekt, men kräver mer omsorg än en modern klassiker.
Varför EMS-versionen blev så viktig för Saab 99
När Saab lanserade Saab 99 EMS i början av 1972 var poängen inte bara högre effekt, utan att visa att 99 kunde vara snabb, styrbar och lite mer vuxen än standardbilarna. Jag ser den som en av de tydligaste markeringarna av att Saab ville bygga en förarbil, inte bara en trygg familjebil.
Förkortningen brukar läsas som Electronic Manual Special, alltså en bil med elektronisk insprutning, manuell växellåda och ett tydligt specialutförande. Det som gjorde modellen relevant var inte bara motorn utan helheten: fastare chassi, mer utrustning som standard och en mer fokuserad karaktär än vanliga 99:or.
Det finns också en tydlig motorsportkoppling. När Stig Blomqvist vann Svenska rallyt 1977 i en 99 EMS gav det modellen extra trovärdighet som snabb och hållbar, inte bara snygg på broschyrbilder. Det är en viktig detalj, eftersom Saab då visade att samma grundidé fungerade både på landsväg och i tävlingssammanhang. Nästa steg är därför att titta på vad som faktiskt satt under huven och varför bilen kändes starkare än siffrorna först antyder.
Tekniken bakom bilens rykte
Det som skiljer EMS från många andra samtida 99:or är främst två saker: den 1,985 kubik stora motorn och bränsleinsprutningen. I tidiga bilar anges effekten ofta till omkring 110 hk, medan senare uppgifter för uppdaterade bilar ibland landar på 118 hk och cirka 167 Nm i vridmoment. För en bil från den här eran räckte det gott för att den skulle kännas alert i mellanregistret.
| Fakta | Tidig EMS | Varför det spelar roll |
|---|---|---|
| Motor | Fyrcylindrig radmotor på 1 985 cm³ | Ger bilen mer kraftreserv än standardutförandena |
| Bränslesystem | Bosch D-Jetronic, senare uppdaterade system i vissa årsmodeller | Ger snabbare respons än förgasare och bättre drag vid belastning |
| Effekt | Omkring 110 hk, senare uppgifter anger upp till 118 hk | Förklarar varför bilen upplevs pigg även med dagens mått |
| 0–100 km/h | Cirka 11,6 sekunder | Snabbt nog för att ge tydlig sportkänsla |
| Toppfart | Runt 170 km/h | Visar att modellen var seriöst prestandainriktad för sin tid |
Skillnaden mellan D-Jetronic och K-Jetronic är värd att förstå om man tittar på bilens utveckling. D-Jetronic är elektroniskt styrd bränsleinsprutning, medan K-Jetronic arbetar mekaniskt men fortfarande med insprutning. I praktiken betyder det att båda systemen ger bättre förutsättningar än förgasare, men de kräver olika sorts underhåll och felsökning.
Det här är också skälet till att EMS ofta upplevs som mer levande än siffrorna antyder. Vridet kommer tidigare, motorn svarar villigt och bilen känns mindre trött när man ligger på landsväg. Det leder ganska naturligt vidare till hur den uppför sig bakom ratten, för det är där EMS egentligen visar varför den fick ett eget rykte.
Hur den känns på väg
Saab 99 EMS är inte en bil som försöker vara modern i dagens mening. Den försöker vara väl avvägd, och det lyckas den förvånansvärt bra med. Framhjulsdriften ger bra grepp på halkigt underlag, och den ganska säregna motorplaceringen gör att bilen beter sig på sitt eget sätt snarare än som en generisk europeisk sedan från samma tid.
Det jag brukar lägga märke till först är styrkänslan. Många exemplar saknar servostyrning, så bilen kräver mer från föraren än en ny bil, men den belönar också med tydligare kontakt med framhjulen. Fjädringen är fastare än i enklare 99-varianter, vilket gör att den håller ihop bättre när tempot ökar, men den blir aldrig riktigt hård på det moderna sättet.
Bromsar, däck och bussningar spelar stor roll här. En EMS med slitna gummibussningar eller dåliga stötdämpare tappar snabbt den skärpa som gör modellen speciell. När allt är friskt känns bilen däremot lätt att läsa, och den trivs bäst när den får rulla jämnt snarare än att pressas i korta ryck. Det är just den balansen som gör att många fortfarande föredrar den framför mer teatraliska klassiker. Med den körkänslan i bakhuvudet blir det lättare att se vilka detaljer som avslöjar en riktig EMS och inte bara en ombyggd 99:a.
Detaljerna som skiljer den från en vanlig 99:a
Det är ofta i detaljerna man ser om en bil faktiskt är rätt utförd. EMS fick en tydligare sportprofil än standardbilarna, och det syntes både utvändigt och i kupén. För mig är det här den mest avslöjande delen av bilen, eftersom många exemplar i dag har byggts om eller uppdaterats under årens lopp.
- Sportigare fälgar och dekaler som markerar att bilen inte är ett vanligt basutförande.
- Varvräknare och mer fokuserad instrumentering, något som direkt förstärker förarkänslan.
- Bättre stolar och ratt, ofta med en tydligare premiumkänsla än i enklare 99:or.
- Ofta tvådörrars kaross i början, medan senare marknader också fick kombicoupé-varianter.
- Mer påkostad lack och utrustning, där färger och smådetaljer varierar mellan årsmodeller.
Det är också viktigt att komma ihåg att utrustningen varierar mellan marknader och årsmodeller. Vissa bilar har mer avskalad inredning, andra känns ovanligt välutrustade, och det är inte alltid ett tecken på att något är fel. Saab arbetade ofta stegvis med förändringar, så en bil från mitten av 1970-talet kan skilja sig ganska mycket från en tidig 1972:a även om båda bär EMS-namnet.
Om du ska bedöma originalitet, titta därför inte bara på märke och emblem. Granska även säten, ratt, mätare, lackfärg och hur väl karossdetaljerna passar ihop. Det är ofta där skillnaden mellan en ärlig bil och en halvdan replika blir tydlig. När det är på plats kommer nästa praktiska fråga: vad är klokast att kontrollera innan köp eller renovering?
Det jag alltid kontrollerar innan köp eller renovering
Det jag alltid börjar med är rost. På en 99 EMS är karossen minst lika viktig som motorn, och ett snyggt yttre kan dölja dyrt arbete under lacken. Titta noga på trösklar, hjulhus, golv, underkant på skärmar, framvagnsfästen och området kring baklucka eller hatch beroende på karossvariant.
- Rost och tidigare reparationer - leta efter svetslagningar, bubblor i lacken och ojämna passningar.
- Bränsleinsprutningen - D-Jetronic kräver täta slangar, friska kontakter och rätt givare för att gå rent.
- Elsystemet - jordfel, slitna kontakter och trötta reläer kan skapa konstiga symtom som verkar större än de är.
- Motor och växellåda - lyssna efter missljud, kontrollera kopplingskänsla och se hur bilen beter sig varm.
- Originaldelar och dokumentation - en ärlig bil med historik är ofta klokare köp än ett blankt projekt utan sammanhang.
Det är här många blir överraskade av hur mycket karaktär som hänger på detaljer. En EMS med frisk insprutning, täta vakuumslangar och rätt tändning känns ofta betydligt bättre än en bil som i teorin är finare men där någon har kompromissat med mekaniken. Jag tycker också att det är viktigt att acceptera att vissa delar kräver mer tid än pengar: söker du ett lättägt objekt, är det bättre att välja den mest kompletta bilen du hittar än den mest glänsande.
Om bilen dessutom är ombyggd med moderna lösningar behöver du avgöra vad du egentligen vill ha. För en bruksinriktad klassiker kan vissa uppdateringar vara vettiga, men för samlarvärde och rätt känsla är det ofta bättre att hålla sig nära originalspecifikationen. Det leder vidare till den sista frågan, nämligen vilken typ av ägare modellen passar bäst för i dag.
Så placerar jag 99 EMS i Saab-historien i dag
Jag ser EMS som den bil som förklarar varför Saab blev så respekterat bland förare som uppskattar teknik med personlighet. Den är snabb nog för att kännas speciell, enkel nog för att gå att förstå och ovanlig nog för att sticka ut utan att bli extrem. Precis den kombinationen gör att modellen fortfarande känns relevant, även långt efter att 99-serien försvann.
Den passar bäst för dig som vill ha en klassisk Saab med tydlig körkaraktär och tycker om mekanik som faktiskt måste skötas. Den passar sämre om du vill ha lägsta möjliga ägandekostnad, eftersom rost, insprutning och originaldelar kan bli dyra om du börjar med fel exemplar. Min erfarenhet är att det klokaste köpet nästan alltid är den mest kompletta bilen med bra grundstruktur, inte den som bara ser bäst ut på avstånd.
Det som gör modellen värd att leta efter är just balansen mellan bruksvärde och entusiasm: en EMS är fortfarande fullt körbar, men den känns aldrig anonym. Om du hittar ett exemplar med frisk kaross, väl fungerande insprutning och en kupé som fortfarande bär sin tid, har du mer än en gammal bil - du har en av de tydligaste förklaringar som finns till varför Saab 99 fick ett så starkt rykte.
